Min bil är lagad
Alltså, gudars vad jag har spelat Björn Rosenström nu sen i fredags. Skivan slits ut. Men det är bara för att jag blir alldeles kär av den.. :P
Nu ska jag göra pannkaka tills mamma kommer hem vid fyra. Gött som bara den! :D
Puss och kram Anna. Vi ses i vimlet.
PS igår pratade jag i 40 min med Tillmansungen, precis som om vi inte hade setts på fleeera veckor. I love her :) DS
Körkort, student och Björn Rosenström
Studenten den var i Torsby och det var våra grabbar Gabriel och Niclas som studentade. Den första jag ser i Torsby är Stickan B. Vilken grej. Sen blev det en lång väntan på att de skulle släppas ut i friheten. Det höll uppe med regnet ända tills alla studenter kom ut, då kom det en stört skur, men det reagerade de nog inte på. Gabriel var till dagen ära uppklädd i Dala-Järnas sockendräkt och Niclas i kostym. De var verkligen fina! Så några kramar senare och blötare än på länge för jag och Maria mot Fredriksberg igen.
Liten impulsgrej, men jag är glad att jag åkte trots regn.
Gabriel till vänster, Niclas till höger.
(Bildkvaliteten är väl inte den bästa. Men vad gör man)
Björn Rosenström i Lindesnäs var bestämt sen länge. Och fy faan var kul det var! Det är någonting som man inte kan beskriva, man skulle ha varit med mig och Maria för att fatta. Stämmningen var verkligen på topp, men det blev lite tight däremellan. Alla ville stå längst fram så vi flög som nå vantar fram och tillbaka. Jag ser redan fram mot Storängsfesten...
Och en puss fick jag också :)
Tänk vad långt man kommer med ett körkort.
Vi ses i vimlet på vägarna många kramarn Anna
Årets första dopp
Sista dagen i skolan idag. Imorgon bär det av till Grängesberg och femkamp på go-cart banan. Onsdag är det avslutning ute i Räfsnäs med blandade aktiviteter.
Ooootroligt varmt är det här i datasalen. Inte faan finns det någon ventilation här i det nya huset heller.
Gabriel och Niclas hade bal i fredags, jag hade hemskt gärna varit där och kollat på dem! Markoolio blev det inte heller i torsdags, men en liten fågel viskade att det inte var värt pengarna (200 SEK) och det blev väl mer barnensafton när han började att spela klockan 20:00 redan. Hoppas Björn Rosenström kan börja lite senare. Så jag hinner från jobbet.
Puss och kRam Anna K
Äntligen juni
Just idag är det vääldans varmt och jag vet inte var jag ska ta vägen för att inte flyta bort. Kanske ett dopp skulle sitta fint, men än är det inte allt för varmt i våra vattendrag.
Kajak blev det tillsist. Men sent. Kom inte iväg förens vid halv nio efter att ha brutit oss in i några lås först. Runt hela Säfssjön tog 2 timmar. Skapligt mör i armarna. Men, tur att det var sent, annars hade jag sett ut som en överkokt kräfta idag och så hade vi missat solnedgången... Fiiint :)
Nu, äntligen, är jag klar med APU uppgiften och ekosystemet. Det tog sin lilla tid, mne jag ville att det skulle bli förträffligt bra och bara det är inlämnat till imorgon så ska man klara sig!
Nu ska jag försöka att inte få ännu större lökringar genom att bara sitta still och andas.
Puss och kram Anna . Vi ses i vimlet.
Sommar, sommar, sommar
Balen igår, bara ett år kvar tills det är min tur! :) Det ska jag inte missa för allt i världen.
APUn är slut. Tråkigt. Mina introduktionsdagar krockar med allt, ska ringa och byta lite tror jag. I alla fall kan jag, trots fördomar, rekomendera Fredriksbergs Hemtjänst som praktikplats.
Sen blir det steka steka i en kajak i tre timmar med Björn A. Som vanligt krockade detta med Karins försök att träna med mig. Aja, det blir la fler gånger ska ni se, än är inte sommaren slut, den har ju knappt börjat så.
Är det någon mer som har intresse av att träna i minst 1,5 timmar är det bara att höra av sig!
Nu ska jag ut och bli bjun... haha kram kram. vi ses i vimlet. Eller i en kajak i Säfsjön!
Kändisspaning i Jönköping
Jovesst senni. Men vi kommer till det sen.
Vi for ju till Jönköping en tidig torsdagsmorgon. Vääldigt kul. Men framme i Jönköping väntade koll på yrkesSM. Det var väl kul, men lite segt om jag får säga det.
Elmia, där yrkesSM hölls låg precis bredvid HV71 hemma arena om ni vill veta det! :)
PÅ kvällen vankades det shopping och kebab! Gött men det blev tröttsamt åt de små fötterna ganska snart. Stå och gå är ju inget man gör så väldans mycket. Hooho, visst...
Och nu är ni väl nyfikna på vilka kändisar vi såg. Jo, det börjar med att vi i frisörhörnan springer på Robinson-Mirre. JO, hon stod där och prata i en mikrofon. Ojojoj. Tänk vilken kändis.
Sen bar det av förbi AMFs monitor. Vem står där om inte Peter Siepen. Jag och Lina var bara tvugna att ta kort tillsammans med han. Kul va?
Och sist men inte minst så träffade vi på Myror-i-brallan /Jonas och Musses religion Jonas Leksell (som kommer från Sunnansjö) och Rallarsving/Jonas och Musses religion Musse Hasselvall
Bilder på spektaklet kommer sen!
Vi ses i snövädret! :) haha kram kram
Fröbannat vad grejer jag har att göra. Vart tog klimathotet vägen?
Ja, och inte är det någon som inte ens nämner klimathotet när det är 25 grader varmt andra helgen i maj? Nej, det är bara när det inte kommer snö i Stockholm som vi är hotade. Nej, lägg ner det där med klimathot och njut av vädret som bjuds istället!
vi ses i vimlet puss Anna
Körkortsteorin avklarad
Och godkänt blev det, fast jag inte trodde det igår. 61 rätt av 65 är väl inte allt för illa!
Jag får väl tacka Björn Axelsson för skjutsen.
När vi åkte hem hade en bil voltat på långvasselheden. De ni. Jag visste det först. Nästan.
Vi ses i vimlet och snart på vägarna püss Anna
Myndig
Så var dagen äntligen kommen och förbi. Nu är jag myndig men vet ni, jag känner mig verkligen inte som det. Det känns bara som vanligt förutom att vårkänslorna börjat poppa upp lite nu... :)
Förövrigt så är grabbarna Bus på Cypern. Ja, jag menar Niclas och Gabriel. Och jag är liiite avundsjuk måste jag säga. Men bara lite, lite.
Klippning idag. Bara för att jag sen när jag ska skriva upp till körkortet så vill jag se någorlunda bra ut! Sinni....Dessutom så övas autografen (namnteckningen) alldeles för frenetiskt på allt som kommer i min väg. Ska det va så ska det!
Nej, nu är jag förbannat hungrig. Så jag ska se om det inte finns nå mat på bordet snart!
Vi ses i vimlet püss Anna K
TÅRTA
Så snart blir det tårtkalas med tjocka släkten!
Puss Anna
Majbrasa och brandman
Som alla vet så står det ju pappersinsamlingscontainrar (långt ord) precis där de har brasan. Och tror ni inte att vi fick rätt i att vi sa att det skulle ta eld i en såndär? Jojjemensan. Tomas J kom och sa att det brann så jag skulle bara hjälpa han lägga ut slang. Men, vem fick äran att släcka om inte jag?! Det var grymt kul trots att det nästan var omöjligt att släcka för att det var så inihelsicke hett redan i containern. Men, släck fick vi och så var det med det.
Efteråt fick jag veta att det var antagnigsprovet. Jo tjena om det ändå var så lätt...
Nu väntar jag bara på att Johan ska komma hem med maten.
Imårrn fyller jag 18 så då blir det fest.
Pyss Anna. Vi ses i vimlet.
Nationelltprov Engelska B
Nu har vi slutat för dagen och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vet inte när bussen går tillbaka till Ludvika, men jag ska i alla fall vänta på Linnea.
Träna ska jag, på VBUs gym. Guuud vad drygt. Ska gå dit vid typ fem. Annars är det sånt jävla spring där.
Specialidrottsarbetet klart, utskrivet och skickat. Ska kila förbi vid Folkes kontor idag med det. Få se vad han säger när det är skapligt försenat. Skulle varit inne innan påsk. Men det är bättre sent än aldrig.
Och Johan ska på Peace&Love. Bonnasôn Johan och Skinnvingen Henke. Quuul :)
Vi ses i vimlet kiss (internationell...) Anna
Klant-Moster, Ludvika och Bensår.
Sen Ludvika då. VAr dit igår och handlade mat då det inte finns någon mat på CoopNära i Fredriksberg. Jag inhandlade en ny rakhyvel. En Venus Breeze-COOL.
Och en ny rakhyvel betyder ju att den måste testas på en gång. Allt gick super ända tills jag kom till mitt vänstra bens yttre fotknöl. Tryckte lite väl hårt och istället för att raka bort endas håret, hyvlade jag bort en ganska stor skinnbit och det sved som eld. På det så blödde det fruktansvärt, det kan man inte tro, för såret var ju inte dirket stort som Siljan. I alla fall så blodade jag ner duschhörnan, toalettgolvet och TVrumsgolvet innan jag fick på ett plåster. När plåstret väl var på så blödde det igenom och jag fick ta ett nytt plåster.
Kanske det är dags för en blodtransfusion? ha ha ha ...
Och ja Karin. Jag har redan börjat åka rullskidor. Fyra mil är avverkade :)
Vi ses som sagt i vimlet. Pyss Anna
Ett klart vårtecken
Nu kokar jag ris som jag ska ha med i matlådan till APUn som börjar halv ett.
Nu ska jag nog hälla av riset! :)
Hade guld och take care. Vi ses i vimlet puss Anna
Jag bryr mig inte
Nu fick man bekräftat att man inte duger. Sorgligt med sant. Då vet jag vart jag har dig då...
Vi ses i vimlet! :) kyss
Boden 2008
Äntligen ska jag komma mig för och skriva om vad som egentligen hända i Boden.
Efter mycket om och men blev det tillslut minibuss. En racklig sådan. Klockan halv sju onsdagen den 26 mars avgick vi från Roffes gård. Hämtade upp Gabriel mid mormor och morfar innan vi fortsatte mot Djurås för att hämta Anders och Karin. Aldrig har det vart så långt till Djurås...
Sen blev det livat. Jag sade att jag hade med dataspel. The Sims 2. Gabriel blev helvild (ja, nästan i alla fall) och drog igång och spela. Byggde världens kåk med pool och allt inne. Tyvörr så räcker inte batteriet i en evighet och mellan Sandviken och Gävle dör det en första gång. Liten tupplur hann jag med innan det var dags för mat på Kronan i Sundsvall. För för övrigt är ett väldigt bra ställe att stanna på. Vi minns väl förra SM i Boden. Gabriel bokstavligen tvingade mig (!) att ta med datorn in och ladda den. Sagt och gjort och spelandet kunde fortsätta en stund till.
Likadant i Skellefteå. Men denna gång fick han ta med datorn in själv om batterierna skulle bli laddade. När vi så äntligen närmade oss Boden så vara alla lagom trötta, men vi var ju tvungna att ha nån mat (ja, skidskyttar gör inget annat än äter). Så vi fyra ungdomar skulle leta på nåt ställe där man kunde köpa mat. Inte lätt klockan tio, när inget är öppet. Efter en halvtimmes svarvande och raggande på Boden kom vi till en Statoil som alltid var öppen och vi fick mat...
Torsdagen inleddes med träning och blåst. Trots det gick det bra att skjuta och kroppen kändes så pigg som den kan efter 110 mil i minibuss med söndersuttna säten. Något som Rolf gärna påpekade en och två gånger.
Fredagen var nervös. Startade. 11 bom. Åt helvete och årets första sistaplats var min. Fiiint.
På kvällen vankades det kanratmiddag. Hyfsat god mat men inget som dirket mättade :) haha. Det var i alla fall ett jäkla tjat om vart vi skulle sitta. Vi var ju först in och skulle få välja vart i hela restaurangen vi skulle sitta. Valde ett fönsterbord och där satt vi heela kvällen.
Spelade gjorde little Willys, liksom på förra SM, men utan superhiten Dagny. Kvällen blev tidig. Halv nio-nio skulle jag tippa på.
På lördagen sen så var det stafett. Och jag och Karin var nog de enda som hade ett så stort serviceteam som 9 (!) personer. Vi behövde inte ens testa skidor. Det gjorde Gabriel och Niclas så fint åt oss. Dessutom så hade de radiokontakt med varandra som värsta grejen.... :)
Jag hade startsträckan och gjorde mitt livs lopp. Kanske också säsongens bästa skjutning från min sida. Lämnade över pinnen till Karin. Som oturligt nog fick en runda. Men vi slutade i alla fall 5:a och det ska vi vara nöjda med!
Tackar än en gång vallare (alla pappor), Gabriel och Niclas och IngaMaj.
På eftermiddagen hade vi inget att göra så vi svängde ner en sväng på Staden och kikade runt lite. Sen så sladdade vi med vår sladdvänliga buss.
Söndagen väntade en masstart och jag som inte gillar masstart fick en bra start och åkte på nytt det bästa jag gjort någonsin. Skyttet gick lite bättre, bara sex bom. Synd på en trea i ligg annars ettor.
Men det roligaste var ju helt klart hemfärden. Ingen var nå vidare trött och jag sov bara mellan Sundsvall och Söderhamn. Vilket innebär kanske tre timmar. Sedan var det hålligång. Så fort ögonen åkte igen var Gabriel på en och höll på: Anna, sluta med det där. Anna, vakna. Så det var ingen idé att försöka. Gabriel sa något om bajsklumpar (går inte att förklara) och jag tyckte det var skitkul. Jag skratta så fort jag hörde det.
Dessutom så hade han nå "psyko-skrik" på telefonen. De satt ju längst bak och sen så jag, Karin och Rolf på mittsätena. Då tar han telefonen, sätter den intill mitt öra (ja, jag visste ju inte det) och drar igång det där skriket. Åååh jävlar vad jag skvatt. Herreminjesus vad rädd jag blev. Och det var naturligtvis kul. . .
Och den där JÄVLA fläkten. Hela tiden frös Gabriel och Niclas om fötterna så golvfläkten fick lov att vara på. Inte blev det bättre av att den satt så mina och Karins ben blev stekta. Stängde vi av den i tre minuter märkte de det på en gång. Varmt blev det...
Icke att förglömma så spelade de The Sims på vägen hem och fixade lite myspys mellan simmarna så de blev gravida.
Nöjda och glada kom vi hem tillslut. Gött värre!
Hade bäst vi ses i vimlet. När ska vi ha säsongsavslutning då? Pyss
Avslutningsfest
Och jag har återigen bevisat att det går att ha kul med bara fanta! John tycket jag var duktig.
By the way så var han, John Säljgård alltså, den första som man träffar på avslutningsfesten. Det visade sig att han jobbat som vakt två kvällar. Det var så kul att han var där. Han är som en nallebjörn den mannen :) Men han drack då annat än Fanta ska jag säga.
Sen var det väl en massa annat folk där. Tim till exempel och Tom som jag inte vet när jag såg sist. Och Pillie...
Och så höll de på att dränka lilla Jörgen. Björns kramdjurssäl. Han har till och med en egen sida på Facebook. Björn blir för övrigt väldigt kramig när han är full. Han är så snäll :)
Och så kan jag förstå att han ställde in uppförsåkandet. Jäklarns vad hes han va! Lille Björn Axelsson, som inte vågande prata med John :P
Nu ska jag kila till bussen. Ska fila på ett fint inlägg om SM i Boden också.
Vi ses i vimlet. Puss Anna
Begravning
4 april 2008. Min farfar Rune Kvarnström begravs i Säfsnäs kyrka. Så fint men ändå det värsta jag varit med om.
Kvar finns minnen. Kvar finns kärleken till honom. Kvar finns vi...
Jag är glad att jag ärvde hans potatis-näsa... :)
Död
Ett känsloladdat ord som jag hade hoppats på skulle komma om väldigt många år. Men istället hände det den 14 mars tjugohundraåtta. En alldeles vanlig fredag med ett stilla snöfall.
Min älskade farfar går bort, hastigt och oväntat. En bit av mitt hjärta försvann, allt belv tomt och saknaden är så stor att jag inte vet hur jag ska klara det här. Jag visste inte att man kunde sakna någon så mycket. Men jag antar att det är ett bevis på hur mycket man älskar någon.
Allt han skulle få uppleva, se sina barnbarn bilda familjer, köra motorcykel hela sommaren nu när han äntligen var pensionär, göra vad han ville, få hem sin bil som han längtat så efter, köra mig i den fina bilen på min studentbal. Jag skulle få vara stolt och han skulle få vara stolt.
I annonsen stog denna vers:
så varmt för de dina,
ögon som vakat och strålat så ömt
Har stannat och
slocknat
till sorg för oss alla
Men vad Du oss gjort
skall aldrig bli glömt.
Det ska aldrig, aldrig någonsin glömmas.
Livet förändras så snabbt och jag önskar hela tiden att det kunde bli som det var förut. Och nu ser jag knappt för alla tårar... Man vill så gärna vara stark, men nu kan man inte det. Det värker i hela mig och jag saknar min farfar så mycket. Jag tänker på honom hela tiden, faan varför skulle det bli så här, kom tillbaka min älskade, älskade farfar. Jag vet att han inte kommer tillbaka, hur mycket jag än önskar det.
Jag hoppas han vet att han är världens bästa, jag hoppas han vet att han är oersättelig.
Det är så jävla orättvist, varför nu, varför han? Två månader efter 65-års dagen.
Om det nu finns nån himmel och nån som styr den, har då denne gjort ett felval så stort. Det finns en mening med allt sägs det. Just nu är det jävligt svårt att se den och jag undrar om det verkligen finns en.
Lyssna på KENT-På nära håll, för den är så fruktansvärt vacker.
Jag behöver en lååång kram och nån som säger att allt kommer bli bra och låter mig gråta tills tårarna tar slut. Jag behöver värmen och närheten, nån som vet att det blir bra...
Hur skall jag klara det här...
Outsiders
Lotta och Krister Thunström var med i Outsiders på kanal fem i måndags. Väääldigt fint. Till och med pappa smög sig in...
"Annorlunda, stolt och lycklig. Att vara annorlunda och inte se ut som alla andra kan vara oerhört svårt och göra livet till en plåga. Men det finns människor som har vänt sina speciella kännetecken till något positivt".
Kolla in Outsiders program tio på: http://kanal5.se/web/guest/webbtv/k5videoplayer/playlist-name/Outsiders%20710/none/
Idag har jag migrän om ni vill veta :)
Vi ses i vimlet kram från Anna
