Boden 2008

Äntligen ska jag komma mig för och skriva om vad som egentligen hända i Boden.

Efter mycket om och men blev det tillslut minibuss. En racklig sådan. Klockan halv sju onsdagen den 26 mars avgick vi från Roffes gård. Hämtade upp Gabriel mid mormor och morfar innan vi fortsatte mot Djurås för att hämta Anders och Karin. Aldrig har det vart så långt till Djurås...

Sen blev det livat. Jag sade att jag hade med dataspel. The Sims 2. Gabriel blev helvild (ja, nästan i alla fall) och drog igång och spela. Byggde världens kåk med pool och allt inne. Tyvörr så räcker inte batteriet i en evighet och mellan Sandviken och Gävle dör det en första gång. Liten tupplur hann jag med innan det var dags för mat på Kronan i Sundsvall. För för övrigt är ett väldigt bra ställe att stanna på. Vi minns väl förra SM i Boden. Gabriel bokstavligen tvingade mig (!) att ta med datorn in och ladda den. Sagt och gjort och spelandet kunde fortsätta en stund till.

Likadant i Skellefteå. Men denna gång fick han ta med datorn in själv om batterierna skulle bli laddade. När vi så äntligen närmade oss Boden så vara alla lagom trötta, men vi var ju tvungna att ha nån mat (ja, skidskyttar gör inget annat än äter). Så vi fyra ungdomar skulle leta på nåt ställe där man kunde köpa mat. Inte lätt klockan tio, när inget är öppet. Efter en halvtimmes svarvande och raggande på Boden kom vi till en Statoil som alltid var öppen och vi fick mat...

Torsdagen inleddes med träning och blåst. Trots det gick det bra att skjuta och kroppen kändes så pigg som den kan efter 110 mil i minibuss med söndersuttna säten. Något som Rolf gärna påpekade en och två gånger.

Fredagen var nervös. Startade. 11 bom. Åt helvete och årets första sistaplats var min. Fiiint.
På kvällen vankades det kanratmiddag. Hyfsat god mat men inget som dirket mättade :) haha. Det var i alla fall ett jäkla tjat om vart vi skulle sitta. Vi var ju först in och skulle få välja vart i hela restaurangen vi skulle sitta. Valde ett fönsterbord och där satt vi heela kvällen.
Spelade gjorde little Willys, liksom på förra SM, men utan superhiten Dagny. Kvällen blev tidig. Halv nio-nio skulle jag tippa på. 

På lördagen sen så var det stafett. Och jag och Karin var nog de enda som hade ett så stort serviceteam som 9 (!) personer. Vi behövde inte ens testa skidor. Det gjorde Gabriel och Niclas så fint åt oss. Dessutom så hade de radiokontakt med varandra som värsta grejen.... :)
Jag hade startsträckan och gjorde mitt livs lopp. Kanske också säsongens bästa skjutning från min sida. Lämnade över pinnen till Karin. Som oturligt nog fick en runda. Men vi slutade i alla fall 5:a och det ska vi vara nöjda med!
Tackar än en gång vallare (alla pappor), Gabriel och Niclas och IngaMaj.
På eftermiddagen hade vi inget att göra så vi svängde ner en sväng på Staden och kikade runt lite. Sen så sladdade vi med vår sladdvänliga buss.

Söndagen väntade en masstart och  jag som inte gillar masstart fick en bra start och åkte på nytt det bästa jag gjort någonsin. Skyttet gick lite bättre, bara sex bom. Synd på en trea i ligg annars ettor.

Men det roligaste var ju helt klart hemfärden. Ingen var nå vidare trött och jag sov bara mellan Sundsvall och Söderhamn. Vilket innebär kanske tre timmar. Sedan var det hålligång. Så fort ögonen åkte igen var Gabriel på en och höll på: Anna, sluta med det där. Anna, vakna. Så det var ingen idé att försöka. Gabriel sa något om bajsklumpar (går inte att förklara) och jag tyckte det var skitkul. Jag skratta så fort jag hörde det.

Dessutom så hade han nå "psyko-skrik" på telefonen. De satt ju längst bak och sen så jag, Karin och Rolf på mittsätena. Då tar han telefonen, sätter den intill mitt öra (ja, jag visste ju inte det) och drar igång det där skriket. Åååh jävlar vad jag skvatt. Herreminjesus vad rädd jag blev. Och det var naturligtvis kul. . .
Och den där JÄVLA fläkten. Hela tiden frös Gabriel och Niclas om fötterna så golvfläkten fick lov att vara på. Inte blev det bättre av att den satt så mina och Karins ben blev stekta. Stängde vi av den i tre minuter märkte de det på en gång. Varmt blev det...


Icke att förglömma så spelade de The Sims på vägen hem och fixade lite myspys mellan simmarna så de blev gravida.
Nöjda och glada kom vi hem tillslut. Gött värre!

Hade bäst vi ses i vimlet. När ska vi ha säsongsavslutning då? Pyss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0