Körkort, student och Björn Rosenström
Körkortet tog jag den 10 juni. Jag kan inte beskriva hur skönt det känns. Vilken frihet, hade jag inte haft det så hade jag inte kunnat åka på varken student eller till Lindesnäs.
Studenten den var i Torsby och det var våra grabbar Gabriel och Niclas som studentade. Den första jag ser i Torsby är Stickan B. Vilken grej. Sen blev det en lång väntan på att de skulle släppas ut i friheten. Det höll uppe med regnet ända tills alla studenter kom ut, då kom det en stört skur, men det reagerade de nog inte på. Gabriel var till dagen ära uppklädd i Dala-Järnas sockendräkt och Niclas i kostym. De var verkligen fina! Så några kramar senare och blötare än på länge för jag och Maria mot Fredriksberg igen.
Liten impulsgrej, men jag är glad att jag åkte trots regn.
Gabriel till vänster, Niclas till höger.
(Bildkvaliteten är väl inte den bästa. Men vad gör man)
Björn Rosenström i Lindesnäs var bestämt sen länge. Och fy faan var kul det var! Det är någonting som man inte kan beskriva, man skulle ha varit med mig och Maria för att fatta. Stämmningen var verkligen på topp, men det blev lite tight däremellan. Alla ville stå längst fram så vi flög som nå vantar fram och tillbaka. Jag ser redan fram mot Storängsfesten...
Och en puss fick jag också :)
Tänk vad långt man kommer med ett körkort.
Vi ses i vimlet på vägarna många kramarn Anna
Studenten den var i Torsby och det var våra grabbar Gabriel och Niclas som studentade. Den första jag ser i Torsby är Stickan B. Vilken grej. Sen blev det en lång väntan på att de skulle släppas ut i friheten. Det höll uppe med regnet ända tills alla studenter kom ut, då kom det en stört skur, men det reagerade de nog inte på. Gabriel var till dagen ära uppklädd i Dala-Järnas sockendräkt och Niclas i kostym. De var verkligen fina! Så några kramar senare och blötare än på länge för jag och Maria mot Fredriksberg igen.
Liten impulsgrej, men jag är glad att jag åkte trots regn.
Gabriel till vänster, Niclas till höger.
(Bildkvaliteten är väl inte den bästa. Men vad gör man)
Björn Rosenström i Lindesnäs var bestämt sen länge. Och fy faan var kul det var! Det är någonting som man inte kan beskriva, man skulle ha varit med mig och Maria för att fatta. Stämmningen var verkligen på topp, men det blev lite tight däremellan. Alla ville stå längst fram så vi flög som nå vantar fram och tillbaka. Jag ser redan fram mot Storängsfesten...
Och en puss fick jag också :)
Tänk vad långt man kommer med ett körkort.
Vi ses i vimlet på vägarna många kramarn Anna
Kommentarer
Trackback
