Hemma

Eller, det har jag väl vart sen klockan ett på natten mot nyårsafton.

Söndagen var ingen höjdardag att tävla på. 6 bom innebar en 17 plats, men verkligen inte sist. Hade det vart för ett år sedan hade jag vart flera minuter efter den som var näst sist. Trots mina bom var jag "bara" 4 min och 28 sekunder efter. Så åkningen gå ju mycket bättre. Inte gav jag upp heller! Bra när folk ser att man verkligen inte gjorde det heller!

Hemresan. Vilken grej alltså. Det var längesedan som man skratta så. Mycket underhållande. Och lite "snack" som vi håller för oss själva :) roligast av allt. Bara att tacka Gabriel för en trevlig resa på 12 timmar. Med 2 timmar stopp inräknat.
Gabriel körde lite väl fort...(130Konstant... :) Men jag var bara nervös en gång. När han utmanade ödet och skulle köra om en lastbil 400 meter innnan mitträcke skulle infinna sig på vägen. Plattan i mattan, oops bil framför lastbilen. Hann precis in innan räcket kom. Nervöst ett tag med det gick bra och han lärde sig nåt av det hoppas jag!  :P
I Söderhamn fick jag tillsist min McDonalds mat. Rolf ringde och frågade om jag fått nån mat, och vart förvånad när jag inte fått det än och vi var i Sundsvall.. :) haha. Och vet ni en sak. Att få in en musikkanal efter E4:an är nästan omöjligt.
Pappa tackar än en gång för hjälp med körningen. Vi räknade ut att Gabriel kört mer än pappa.
Klockan 01:17 kapitulerade jag tillsist i min kära säng i Fredriksberg. Har nog aldrig varit så glad att komma in innanför by-gränsen.

"När blåklockor nickar vid dikenas rand,
ja då är det sommar i Dalarnas land"
  
(Ur Skinnarspelen)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0